Margarethe’s Ultra Vine

Jag måste köpa nya mineraler från tuna häst i Skärplinge. Lillan har fått en sådan fin päls sedan hon började äta dem och är så full av energi. Det är härligt att se att den gamla ponnyn har så mycket go i sig. Hon har sådan livsglädje. Den dagen jag förlorar henne kommer jag gråta floder.

Det är lustigt. Jag är egentligen ingen hästtjej, men henne har jag ju haft sedan jag var liten nästan. Pappa kom hem med henne när jag precis fyllt tio. Vilken lycka för en tioårig tjej! Man trodde inte det var sant!

En sak som hade varit roligt att utbilda sig till är fotograf. Jag har en förmåga att se detaljerna i det stora hela. Men jag är inte jättebra på att ta bilder. Jag är inte bra på den tekniska biten. Jag ser liksom bilden hur den borde bli, framför mig, men jag kan aldrig få den perfekt. Det kan däremot min man. Så egentligen borde vi kanske arbeta tillsammans. Jag är koreograf och han tar bilderna;) Vi kompletterar varandra. Vi borde jobba i team. Det skulle faktiskt vara väldigt roligt. Vi får väl se hur det blir med den drömmen…

Min bästis funderar på att bygga hus i Piteå. Hon träffade ju sin fästman där och de har ju varit tillsammans i över tio år nu och han vill tillbaka. Hon är inte heller helt emot det utan tycker att det är spännande med nya utmaningar. Men för mig känns det ju lite sorgligt förstås. Det blir över åttio mil att köra med bil om man nu väljer att åka det alternativet. Visst säger hon att hon ska komma ner och hälsa på ofta men det vet man ju hur det kommer bli med den saken. Det blir ju inte. Ja ja, det är inte mycket jag kan göra åt det, det är bara att gilla läget. Man har ju ett givet semesteralternativ i alla fall och det blir säkert jättebra i slutändan.

Jag är sugen på att göra om i vårt kök. Det har en så knasig planering. Det är först avlångt när man kommer in och sedan som en rektangelformad yta där man kan ställa bord och sånt. Det ser ut som ett t, kan man säga. En del väljer att avdela köket och göra ett litet barnrum på ena delen eftersom det är som ett litet in-schack där man kan ställa en säng eller bäddsoffa eller något liknande. Men jag vet inte. Jag vet bara att jag inte är nöjd som vi har det nu med ett stort gigantiskt skrivbord som står i det in-schacket och som alltid är stökigt och sedan så har vi också ett par vansinnigt fula vitrinskåp där också. Jag hatar det. Jag vill göra om.

Jag såg på nätet att man kan få hjälp med att anordna skolresor i Borås. Det är något som vi borde göra för vår lilla klass här hemma också. Men vart ska man åka? Egentligen behöver det ju inte vara så långt. Det är faktiskt nästan bättre om det inte är så långt bort. Ifall det skulle vara så att någon måste möta upp eller måste hem akut eller så. Nu ska man ju inte förvänta det värsta, men man vet ju faktiskt aldrig med en stor klass och många olika viljor och personligheter. Kanske kolla upp deras förslag ändå.

Det är så bra att det finns larm med tal nu för tiden med tanke på hur många det är som inte ser så bra när de blir äldre eller som alltid varit synskadade. Det är jättebra att det finns olika möjligheter för alla sorters människor. Det går framåt i utvecklingen med vissa saker i alla fall. Jag är jätte tacksam att min mormor har fått larm äntligen. Vi har oroat oss så för hur hon ska klara sig själv. Man vill ju inte beröva henne rätten att ta hand om sig så länge som möjligt, men man är ju rädd att något ska hända. Men nu har hon också larm.